Min son – mitt misstag?

Post image for Min son – mitt misstag?
Här går min son till skolan en av de sista dagarna inför sommarlovet innan gymnasiet. Han har inget sommarjobb och har inte sökt något heller. Och vi som föräldrar har inte uppmuntrat honom till det utan snarare tvärtom. Var det ett av de största misstagen vi kunde göra?
Jag har hela tiden sagt att han inte ska låta skolan förstöra hans utbildning och nu ska han få drälla hela sommaren.

Åh, herregud vad har jag gjort?

Varför har jag inte sett till att han skaffar sig ett sommarjobb?

Därför att sommarjobb är den enkla vägen till pengar. Du behöver inte anstränga dig särskilt mycket för att få dina 50 spänn i timmen (eller vad det nu är för ungdomar som är 15-16 år).

Hela skoltiden går ut på att lära sig bli anställd och sen när sommaren kommer så blir man just det. Anställd. Sen kommer den snabba belöningen –även utan ansträngning. Till hösten börjar skolan igen och då blir det återigen ett år där han ska utbildas till att bli en bra anställd.
Gör de bra ifrån sig så uppmuntras de till att gå vidare till högre studier. Ännu några år i anställningsfabriken, fast den här gången med skillnaden att nu har de dessutom tagit CSN lån för att ha råd att plugga. Nu är de verkligen fast i fällan.

Nu är det många som skriker där ute och menar på att visst f**n måste ungdomarna utbilda sig och skaffa sig ett jobb så de kan flytta hemifrån och kunna leva ett eget liv.
Mmmm, det är just det jag menar. Att ha ett jobb (JOB: Just Over Broke) är att leva precis över gränsen där man är utan pengar största delen av tiden. Man lever för löneutbetalningarna en gång i månaden och ser inget annat.
Självklart vill jag att min son ska kunna flytta hemifrån så fort det är läge för det och det är ju det han har skolats till av oss som föräldrar. Att bli självständig och flygfärdig när det är dags. Och ju förr desto bättre –för honom. Jag vill absolut inte ha honom hemma till han är 25 år.

Faran med att vara duktig i skolan är att du kommer närmare en anställning hela tiden. Ju duktigare du är under högre studier desto mer sannolikt är det att det dyker upp företag som är ute och ”headhuntar” högpresterande elever.
20 år senare tillhör de den s k medelklassen och har klättrat på karriärstegen. De har lån på huset och pensionssparar i aktier och fonder. Ytterligare 10 år senare, när de börjar närma sig livets mittpunkt (50-sträcket), upptäcker de att de har blivit fångar på sina egna kontor. Av sig själva!!! De sitter fast i ekorrhjulet utan möjlighet att ta sig ur som det ser ut ur deras eget perspektiv. Nu börjar de längta till pensionsdagen, som är höjd till 70 år (minst) vid det här laget.

Det är med fasa de upptäcker att de har ägnat hela sitt liv åt att göra andra företagare rika, istället för att göra sig själva rika. Istället för att ha skaffat sig egna inkomster genom annat har de hela livet låtit andra bestämma över deras yrkesliv. De har lämnat över till andra att bestämma hur mycket de ska tjäna och det de tjänat har de överlåtit till s k experter och ekonomiska rådgivare att svindla bort.
Hela livet har de hållit sig sysselsatta bakom ett skrivbord istället för att ta för sig och bli framgångsrika. De har varit duktiga i skolan och duktiga i arbetslivet och vad har de fått för det?

Det är med så många människors facit som jag går mot strömmen och tillåter vår son att inte sommarjobba för någon annan. Det är med facit i hand om skolsystemet som jag säger åt vår son att inte låta skolan förstöra hans utbildning. Den utbildning skolan ger våra barn leder de rätt in i ”anställningsträsket” och dit vill jag inte skicka min son. Därför behöver jag göra det alla andra inte gör för att han ska få det de flesta andra inte har. Nämligen ett liv i fullständig frihet. Frihet att kunna avgöra själv hur mycket han vill tjäna och vad han vill spendera sina pengar på. Friheten att kunna välja och utvecklas i takt med det som är han.

Jag hade inte den möjligheten men det har min son. Därför gör jag det här.

{ 3 comments… read them below or add one }

juni 16, 2011 kl. 6:19 e m

Ett fantastiskt bra inlägg Alice!! Hittar inga fler ord.

STOR applåd plus bamsekram från oss

Eva o Klas

juni 16, 2011 kl. 7:30 e m

Tack Eva och Klas.

Det var ett vacklande beslut men det känns mer och mer rätt efter hand. Jag bugar och tackar allra ödmjukast för er support.

Alice

december 7, 2011 kl. 12:49 f m

Undrar vem som blir nobelpristagare av er två först? Du med din livsbok eller sonen med en upplevelsebok? Spännande att följa er! Lycka till!

Leave a Comment